Ett gästblogginlägg av Markus Liwing, Beermile legendar
Jag har sprungit 30
km. Paniken sprider sig snabbt. Inte för att jag är trött, utan
för att jag inte hittar gästboken vid Masten. Jag har redan varit
vid Ledberg och är vid delmål två på den mäktiga dubbeln. Du
kanske undrar över vad jag egentligen pratar om- Masten? Ledberg?
Den mäktiga dubbeln?
Masten
är numera ett av vilses stående långpass. Passet blev invigt den
31 mars 2009, en tisdag. Jag vet att det är en tisdag utan att kolla
upp datumet, på den tiden var det nämligen tradition att springa
ett längre distanspass varje tisdag. Detta fenomen kallades
tisdagsdistans(http://youtu.be/6vMtkTm8Ob4
). Just denna tisdag var vi sex tappra män som började löpa
söderut, sedvanligt la vi in ett par 10 minuters ökningar och
hängde av sniklöpare som Emil Kalered. Efter att vi har passerat
Skeda ser vi Masten lysa upp himlen och vi börjar diskutera om vi
ska ge det en chans, jag kommer inte ihåg exakt vad som sades men
kan tänka mig att det var något i stil med ”Det vore mäktigt”,
”Ingen har gjort det förr”, ”Det blir som Ledberg, fast
värre”. Sagt och gjort, vi tog sikte på Masten. Det som jag först
kommer att tänka på är halvfrusna åkrar fulla med kobajs och god
stämning. Efter mycket om och men är vi framme och vilken känsla,
ni som har varit där vet vad jag pratar om. På vägen hem vaknar de
tidigare så långsamma pojkarna och håller farten uppe. Själv
springer man mest och klagar. Väl hemma så är vi alla nöjda, även
om ingen av oss då, insåg vilken tradition vi startat.
Ur min
träningsdagbok läser jag ”Riktigt
långt. Kändes bra första 90' sen blir det väldigt tungt. Jag och
burken gjorde några tempoökningar”
och ser att totallängden för passet var 130 minuter.
Ytterliggare
dokumentation om detta första pass går att hitta på vilseforumet,
där det står följande:
Carlborg, 2009-03-31
21:46:55: ”Tillsammans med LiTHe Syra
genomfördes idag en liten bedrift i sann Vilseanda. Med stor
frenesi, djärvhet, upptäckarlust och med mycket vilja lyckades en
grupp på sex uthålliga män nå ända bort till Masten långt borta
i horisonten. Masten med stort M som jag beskriver är alltså den
ljuspunkt som ofta kan skymtas på himlavalvet under de långa mörka
nattpassen. Förbi kyrktornen i Slaka och Skeda och vidare ut i den
okända södern.”
nöken, 2009-04-01
07:35:37: ”Carlborg << Stort. Ny
mark har brutits. Gränsen för längre än hit har ingen vilsare
varit har flyttats fram. Nya möjligheter öppnats. Som
träningsansvarig bli man nästan lite rörd. Väl kämpat alla Ett
nytt ledberg fast i den vilda södern. Låt oss kalla den Masten”
Som du kanske
förstår av den inledande texten har det med tiden placerats ut en
bok vid masten där äventyrare kan skriva en kort reseskildring.
Ledberg.
Även om några kanske tycker att Masten låter klassiskt med anor
från 2009 så har vilsare löpt till Ledberg i flera år innan dess.
Återigen hittar jag spår i vilses forum, denna gång från 2004:
Pata, 2004-03-22
20:31:38: ”4 tappra Vilsare lyckades
efter diverse mindre lyckade vägval bestiga den mytomspunna Ledbergs
Kulle. Starkt jobbat! Vi saknade dock vissa givna bergbestigare.
Försöker kanske vissa vila sig iform till Wintercupen månne...”
h eriksson,
2004-03-22 20:38:43: ”pata>>
Låter mycket stabilt att ni klarade det. Tyckte det var ltie dåligt
med syrgastuber när ni stack iväg men ni kanske hämtade dem på
vägen någonstans?”
Pata, 2004-03-22
21:03:24: ”henke>> Syrgasen
skulle nog behövts på slutet... Tipset "Det går att gena över
fältet" funkade inte helt optimalt iom att det var sått ;-) Vi
smög lite i kanterna i stället, men det fick som följd att vi kom
fantastiskt snett på vägen hem... Sedan lyckades vi med
konststycket att hitta en återvändsgränd i kärna mosse...”
A kleist, 2004-03-22
23:09:30: ”pata>>TRodde det va
mörkt ute, då är det väl bara smyga över.. ;)... Då är det 11
perosner som klarata av att bestiga ledbergs kulle tror jag. Borde ha
nån loggbok på toppen,...”
Dessa inlägg tyder
på att Ledberg blev invigt ännu tidigare än 2004, exakt när
Ledberg nåddes för första gånger är dessvärre okänt för mig.
I ett desperat försök frågade jag Peter Aronsson på sociala
medier (han har ju ändå varit med i vilsesvängen ett tag) om han
visste något mer om detta, men jag har tyvärr inte fått något
svar.
Jag själv har
endast löpt till Ledberg vid ett tillfälle tidigare, det var den 3
december 2008. Även detta pass hittar jag i min gamla träningsdagbok
där det står: ”Tungt som satan,
visste inte att det skulle vara långpass.. Men väckte kroppen om
den håller.. VAR PÅ BERGET (Ledberg)”
det där med att jag väckte kroppen har med att göra att jag nyss
hade varit sjuk. Det jag minst mest från detta pass är hur dåligt
min mage mådde, hur jag själv lyckades göra Ledberg några cm
högre och hur låg puls fidde hade under hela passet.
Den mäktiga
dubbeln är alltså ett pass där man
springer till både Ledberg och Masten. Passet har diskuterats vid
ett flertal tillfällen och det har till och med upprättats
facebook-evenemang för att få folk att genomföra det. Detta
evenemang skapade Emil Kalered med följande beskrivning:
”Det har
snackats och spekulerats en hel del de senaste åren men det har
hitintills stannat vid spekulationer. Men nu är det dags att sluta
fantisera och göra slag i saken. Den mäktiga dubbeln ska
genomföras.
Bansträckningen
är som följer:
Starten går på
den anrika samlingsplatsen i Ryd för att sedan bege sig i riktning
mot Malmslätt. Väl framme i Malmslättsskogen kan man
traditionsenligt ta några sidoutflykter vilket är ett vanligt
förekommande fenomen för att grilla de nya vilsarna lite extra i
sin strävan efter att nå det legendariska Ledberg, ett
monumentariskt landmärke på den vidsträckta östgötaslätten.
Efter den tunga
bestigningen av det mäktiga Ledberg vänds blicken söderut och där
långt borta vid horisonten kan man kanske urskilja den mäktiga
Masten. Nu sträcker sig banan över obekanta marker, över fält och
längs vägar, genom skogsdungar och över åar. Sakta men säkert
tornar masten upp sig. Här får man se upp så att man inte drabbas
av den så kallade Mast-skräcken vilket har släckt många drömmar
om att nå den gigantiska pelaren, i folkmun kallad ”skapelsens
pelare”.
Om man nu lyckas
ta sig fram till detta sanktuarium har man förmånen att läsa den
heliga skriften och även pränta ner sin egen historia om strapatsen
till Masten, som i detta fall är något alldeles extra.
Härifrån tas
den numera populära pilgrimsleden via Torrberga och Rosenkällasjön
tillbaka mot den gamla samlingsplatsen i Ryd.”
Som ni kanske har
gissat vid det här laget stannande den mäktiga dubbeln på
planläggningsstadiet, även denna gång. Under en helg i Linköping
får jag därför idén att själv göra slag i saken och ensam ge
mig ut på detta mytomspunna pass.
Det är lördagen
den 4 oktober, och det är perfekt löparväder. Kvällen innan har
jag offentliggjort min plan på sociala medier om att det blir av,
den mäktiga dubbeln ska invigas. Det finns alltså ingen återvändo.
Klockan är 10 och starten går. Med mig har jag vatten, några gels
och ett överdrag. Jag har också med mig mobiltelefonen, annars har
jag inte ens chans att hitta. Jag börjar springa mot Malmslätt.
Malmslätt är för mig mycket välkänd mark, det var där jag under
mina sista två år i Linköping sprang mitt standardpass på
10*60/30 minst en gång i veckan.
Framme i Ledberg.
Det har gått fort och känslan är bra. Uppdaterar på twitter, alla
måste få veta om vad jag håller på med, detta är ju stort!
Masten. 3 mil är
löpta och paniken har alltså infunnit sig. Jag kryper flera varv
runt plåtcontainern där jag tror att boken ska finnas. Blir smått
förbannad och svär lite över Peter som säkert har grävt ned
boken på ett ställe där den inte går att hitta. Inser att jag
inte kommer hitta boken och twittrar istället.
33 km. Kroppen
börjar nu kännas tung och vattnet är slut. Som så många gånger
förr dyker Skeda kyrka upp som räddaren i nöden, jag smyger in på
kyrkogården och snikar vatten. Sätter mig på bänken och dricker,
bara 1 mil kvar nu. Lyckas ta mig tillbaka till Ryd med ett antal
stretch-pauser. Kommer in, kollar på klockan: 4:22min/km och 42 km.
Nöjd med farten (även om jag stoppat klockan vid varje paus) och
därmed vet jag att man måste hålla hygglig fart för att springa
snabbare. Lägger mig på golvet. Känner mig nöjd och twittrar om
mina bravader igen. Tänker om och inser att pass som detta gör man
inte ofta. Detta kan ju generera tiotals med likes på facebook, så
jag postar det där också. Hämtar två Risingsbo för att fira.
Markus Liwing 2014-10-22
Är det någon mer som har något det vill skriva på bloggen? Kontakta sekreterare Robert i styret.