Ett förfall och en lösning

LiTHe Syra skriver på Vilses blogg. Vad är det här? Vart är vi på väg? Nä internet slutar då aldrig att förvåna, men vi i Syras styre tackar vår broderförening för att vi får låna er plattform. Det var vänligt.

För er som gärna springer i skog men har dålig koll på vad löpning är för något skulle vi gärna börja med att upplysa er. Det är en sport som går långt tillbaka i tiden. Mycket långt. Så långt att experterna vill hävda att man började springa före det att orienteringen kom till. Med tanke på  människans historia av kontrollplock förstår ni vilka hissnande anor idrotten har. Den som uppfann tävlingsformen/färdsättet ryktas vara väldigt gammal.

Det finns tankar och idéer som genom alla tider präglat och genomsyrat löpningen. Liksom orientering är det en sport tillgänglig för alla i hela världen, och alla är lika inför det faktum att man måste ta i för att bli bättre, underbart men samtidigt jobbigt jämlikt. Skit under naglarna, blodsmak i munnen och korta shorts är de fundament som löpningens upphovsman byggde idrotten på. Vår uppfattning är att det varit grundbultar även inom orienteringsbygget (bortsett såklart från ”korta shorts”, men byt ut det mot ”piratbyxor” så hoppas vi att ni är med igen om vi tappade er på den detaljen). 

På senare år är det dock vår bestämda uppfattning att något har hänt inom vår anrika sport. I ett allt större utbud av tidningar riktade mot oss löpare snackas det allt mer om att ”må bra” och allt mindre om Åke Biten. Det snackas i samma tidningar om en löparboom. En löparboom där kapitalistiska intressen inte varit sena med att ta för sig och förmedla en annan/falsk bild av löpningens ideal. Hur kan det få pågå idag? Förljugna bilder som att man springer för att ”må bra” fick ju inget fäste under 80-talets boom. Då ansågs jobbiga intervaller en kulen vardagskväll med endast dödslängtan och snoret som sällskap fortfarande mer attraktivt än maklig jogg till tonerna av ens favoritspellista. Är det de nyliberala strömmingarna i vår tid vi har att skylla? Ingen vet men vi kan konstatera att i takt med att löplabbets förtjänst ökat och göteborgsvarvets startled byggts på (medans terräng-DM:s anmälningslistor tunnats ut) så har shortsen blivit längre och kasat ner (under naveln). Löpningens grundvärderingar har grumlats . Lyckligtvis har orienteringen i jämförelse till stor del skonats från detta öde men även här finns oroväckande tendenser. Fler tävlingar erbjuder nu duschar med varmvatten och det finns orientringsstudentföreningar som anordnar glammiga galor som har fler deltagare än Ultra SM (H+D)21.

Kjell Erik Ståhl har sprungit 101 maror - samtliga utan Ipod

Vad gör vi då åt saken? Jo det ska ni nu få höra. Den 22 mars anordnar vi i rydsskogen ett kamratligt men tufft terräng-KM där vi lägger all tänkbar komfort åt sidan och siktar in oss på de mer leriga och tungsprungna partierna när det kommer till banläggning. Eftersom vi skiter i vad tevebolagen säger så kör vi individuell start. Efter målgång bjuds det dock på varm saft. Vi har senare på kvällen en toktrevlig fest på ”Hg”, där vi går tillbaka till våra rötter och kör klädkod: Träningsklädd! (läs mer på: http://www.lithesyra.studorg.liu.se/anmalan.php?id=165). Välkomna kamrater!

Tack för ordet.
/LiTHe Syras styre, genom Staffan