söndag 23 december 2012

OL-korridoren är som en påse

En soffliggares betraktelser

Text: Joel Käll-Karlsson


Snön har åter börjat falla utanför fönstret. På Tv:n rullar ännu ett avsnitt av någon, vid det här laget antagligen nedlagd, sitcom. Ljudet av en punchline som i sin tur avfyrar en pålagd skrattsalva som förklarar för tittaren att vad personen i serien just sade var ett skämt och ett fruktansvärt roligt sådant.
Jag tittar inte. Ingen annan heller. Men Tv:n står ändå på. Det gör den alltid. Det måste den göra. Den måste stå där och insvepa sin omgivning i tryggheten från det pålagda skrattet.  Som en vän som hälsar dig välkommen hem och som alltid finns där när helst som du behagar men som själv aldrig kräver din uppmärksamhet.
Just nu tittar jag inte. Istället ligger jag i soffan och stirrar upp i taket. En av takplattorna har hoppat ur sitt läge och blottat det mörka mellanrummet mellan takplattorna och betongen som bildar golvet på våningen ovanför. 
Jag funderar på när takplattan kan ha lämnat sin plats bredvid de andra. Var det igår när vi tävlade i grenen ”Vem kan hoppa upp och nicka i taket?”, eller kan det vara en rest från förra veckans kökshanddukskrig? Ett krigsminne. Eller så var det något som hände på någon fest som ingen längre minns. Spelar det egentligen någon roll? Var och varannan takplatta har ju hoppat ur sitt läge eller naggats i kanten av en eller annan anledning. Det är sådant som händer.
Nej, beslutar jag så, det spelar nog inte så stor roll varför just denna platta inte längre ligger på sin plats och det spelar heller ingen roll om jag gör något åt saken eftersom att den med all sannolikhet snart åter kommer på sniskan.

Jag slutar stirra på takplattan. Istället lyssnar jag. Lyssnar på ljuden runt om mig. Tv:n bräker fortfarande. Jag stänger av den. Ett svagt sus från ventilationen. Surret från köksfläkten som jag glömt stänga av och som därför fortfarande går för fullt trots att inget matos finns att suga upp. Ett dovt dunsande när någon går med klampande steg på våningen ovanför. Det kanske bor en elefant där? Eller en väldigt tjock farbror? Eller kanske en väldigt tjock farbror på en elefant? Stegen avtar. Nu är det så gott som tyst.
Så brukar det inte vara. Visserligen är klockan inte mer än ett på eftermiddagen men trots det så brukar det alltid komma ljud från något håll.
Peter som nynnar på en Kenneth and The Knutters låt ”Ge mig en öl så ska du se jag vaknar till..”, Niclas som pratar om något nytt projekt som han aldrig kommer att genomföra ”Nu i vinter ska jag stiga upp vid fem varje dag och springa”, Karin som går förbi och mumlar något för sig själv som jag sedan tyder på det sätt jag vill ”..Havregryn i skorna..”, Emil helt förlorad till sitt Wordfeud beroende ”Bågfil borde väl finnas på danska”, ljudet från färgpennor mot vitt kontorspapper när Sara noggrant färglägger sin utförliga illustration av ett embryo, dunsen när två meter Anton dyker över bordet ner i soffan, de upprörda rösterna som allt mer övergår i skrik när jag och Staffan för säkert tusende gången debatterar en samhällsfråga båda lika fast övertygade om sin sak och sin meningsmotståndares enfaldighet. Av allt detta hörs nu inget. Det är bara jag, ventilationen och tystnaden.

Jag kommer så plötsligt att tänka på den gamla Hasse och Tage sketchen där Pastor Jansson yttrar ”livet är som en påse, tomt och innehållslöst om du inte fyller det med något”. Samma sak är det med en korridor tänker jag sedan. OL-Korridoren är som en påse, tom och innehållslös om du inte fyller den med något. För utan alla de olika karaktärer som gör en OL-korridor till vad den är, formar den och sätter sin alldeles egna prägel på den så är den just inget mer än bara en korridor. En korridor med åtta lika stora rum.  Tillsammans avgör vi som bor i korridoren hela dess karaktär och stämning. På så sätt blir ingen OL-korridor helt den andra lik.  Vi sätter våra egna gränser och normer. Vi bråkar, skrattar, fikar, festar, tränar och tillsammans bygger vi så upp en gemenskap.  Vi blir som en andra familj. En ganska dysfunktionell och underlig sådan men än dock en familj.  Vi vet alla att det endast är tillfälligt. Förr eller senare kommer den dag då vi ska flytta ut. Hitta en annan plats att kalla hem. En ny plats att fylla med något.
Men just nu är hemma här i OL2. Där Tv:n alltid står på och där en takplatta har hoppat ur sitt läge och blottat det mörka mellanrummet mellan takplattorna och betongen som bildar golvet på våningen ovanför.

Att vara Vilse i Finland

På grund av mitt skolkande från skolan har jag haft semester redan i en vecka. Som vanligt åker jag hem till Finland över jul och sitter vid matbordet i väntan på att mamma kommer och dukar en god måltid till mig, helst i continous flow. Ett system som skulle funka för mig men det är nog helt orealistisk idé...

Mina dagar här har varit fullt sysselsatta med kompisar, träning och andra roligheter. Jag har gått runt med kamera och tagit bilder på de roligaste aktiviteterna och tänkte bjuda på en liten slideshow om hur en dag i Finland kan se ut!
Jag går upp runt sjutiden och åker till gymmet runt åtta. Jag har köpt en gymkort för 14 euros (Groupon deal) som gäller till slutet av januari. Det är jättebilligt då gymkortspriserna på huvudstadsområdet brukar vara runt 60-80 euros/månad.
Eftersom jag är skadad så tränar i princip endast med spinningcykel, och vid mitt första besök blev jag positivt överraskad! Framför varje cykel finns det en tv-skärm, där man kan välja titta på tv, göra en work-out eller välja bland runt 50 olika landscapes att titta på medan man cyklar (bilden är typ som en videospel, man rör sig i bilden i samma takt som man trampar). Den sistnämnda var skitkul och 45 minuters morgonträning gick sjukt fort.

Hittade även något som Johan Nyman skulle säkert gilla:


Efter gymmet gick jag och handlade julklappar på köpcentret precis bredvid. Jämfört med de senaste dagarna var det fortfarande lugnt där (idag: kaos).



Sedan åt jag en glad pizza på en restaurang där jag har sommarjobbat för några år sedan. Det här är nog en av mina favoritpizzor: kyckling, lök, jalopenos, mögelost och vitlökssås. Nomononom.



Sedan åkte jag hem, som ser ut såhär:


Jag bor i tornen.
Hihi eller..




Kanske något åt det där hållet.

Efter jag hade chillat hemma med min ghettofamilj var det dags för att dra och hustla på skidspåret.




 Jag kan enbart åka bra fristil, av någon anledning så har jag aldrig blivit så jätteförtjust i den klassiska skidåkningsstilen. Efter att jag flyttade till Linköping och insåg att det inte finns spår med möjlighet till att åka fristil köpte jag dock ett par klassiska skidor för att kunna staka lite på golfbanan.


Det roligaste med att vara hemma är nog att man har tillgång till bil och behöver inte cykla/ta buss överallt. Ibland undrar jag dock hur mina föräldrar vågar låna sina bilar till mig efter diverse olyckor som jag råkat vara inblandad i, bland annat denna.


Alltså det ser ju ut som att jag är sämst med bilar men det är inte hela sanningen. Jag skulle backa och det fanns en träd bakom bilen, dock var det ändå 5 meter borta så att det var gott om plats att backa. Men sen när jag närmade träden började backsensorn skrika, och jag fick panik och skulle bromsa, men tyvärr så blandade jag ihop bromsen och gasen... Pappa hostade nog ut sin kaffe på sitt eftermiddagsmöte på jobbet, då min lillebror (innan jag hade hunnit ringa min pappa) skickade denna bild till hans mobil.

Men det är sånt som händer. Efter en långpass i -10c började jag pre-basta i bilen på vägen hem

Och efter en riktig bastu var det läggdags, och idag ska jag hjälpa mamma julstäda, baka och laga mat.

 Jag önskar god jul till alla vilsare!


(Jag och min kompis sötaste lilla hund var på en promenad i skogen med "eskimoskorna":) )
Ps. Tour De Ski nästa vecka...
(en överraskning av min nörda kompis, jag blev så glad)


fredag 7 december 2012

När vintern kommer till Linköping

Den senaste veckan har kantats av massivt snöfall i Linköping och alla Vilsare som är anmälda till Vasaloppet jublar över de 5+ dm snö som lagt sig. Detta kan man tro är något som hindrar LiTHe Vilse från att anordna roliga orienteringsrelaterade aktiviteter, men misströsta icke! Två aktuella vinteraktiviteter är WinterCup och Skidorienteringsläger.

Inte optimalt cykelväder i Linköping just nu.


WinterCup
Såhär beskriver träningsansvarig Amy den för Vilse typiska WinterCupen:
"För att springa bra på en wintercupsbana är det inte i första hand en god vana av karta och kompass som är viktigt utan det gäller att vara bra på att klura och lösa gåtor samt att ha god kännedom om vår stad. Wintercupskontrollerna är alltså inte utmarkerade på en vanlig karta, för att lista ut var de sitter nånstans måste man klura ut svaret på en gåta eller liknande. Kontrollerna består av stiftklämmor och får tas i valfri ordning. Man behöver inte ta alla kontroller för att bli godkänd, men resultatet går i första hand på hur många kontroller man tagit och i andra hand på hur lång tid man har sprungit på. Masstart tillämpas och det kan bli mycket taktik under ett lopp.

Efter fem deltävlingar under vintern kommer resultaten att sammanställas och en rafflande final med jaktstart kommer att gå av stapeln."


Förra vintern segrade Alva Olsson och Lukas Gustavsson, står de sig i den tuffa konkurrensen även i år? Segerintervju med Lukas från i vintras, som även speglar hur en WinterCup kan gå till,  hittar du här. Nästa deltävling går av stapeln onsdag den 12 december, anmäl dig på momangen!


Skidorienteringsläger
Den 24 januari 2013 styrs kosan norrut för att i dagarna 4 ägna sig åt skidorientering i Orsa! Ett perfekt sätt att hålla orienteringstekniken uppe, åka skidor i härlig miljö och hänga med sköna Vilse-medlemmar. Som det ser ut nu kommer även en skidorienterare på landslagsnivå vara med och hjälpa förvirrade barmarksorienterare med skidorienteringstekniken och komma med nyttiga tips. Sugen på att hänga med? Anmäl dig till lägret här senast den 12 december!

torsdag 29 november 2012

Den maskerade legendaren

Text: Joel Käll-Karlsson



Vilses veteraner showar på Maskeraden -11, Tvåa från höger Peter A. Foto: Henrik Tosteberg 


Årets första riktiga snöfall drog under natten mellan tisdag och onsdag in över Linköping. Tenta-p kryper allt närmare samtidigt som kunskapen tycks krypa i motsatt riktning och i dubbla hastigheten. Blickar man ut genom fönstret är det enda man ser den fallande skymningen som obönhörligt sveper in hela tillvaron i ett mörker.
Blotta tanken på avdomnade fötter i ett par genomsura orienteringsskor är anledning nog för många att vilja dra ett hästtäcke över sig och vakna upp lagom till vårpremiären.
Men så plötsligt är den där, maskeraden.

Maskeraden som äger rum nu på lördag är en av årets absoluta festhöjdpunkter i Vilsesammanhang och bör därför givetvis uppmärksammas här på LiTHe Vilse-bloggen.
Dessvärre är det mycket svårt att spekulera kring vad som faktiskt kommer att hända på maskeraden av den enkla anledningen att man aldrig vet vad som kommer att hända på maskeraden. Av samma anledning är det också svårt att på ett rättvist sätt beskriva maskeraden för den som ännu inte haft lyckan att vara med.  För att ändå försöka skapa en uppfattning av denna tilldragelse och för att trigga upp stämningen ytterligare intervjuade LiTHe Vilse-bloggen Peter Aronsson som i enlighet med årets tema är en av föreningens verkliga legendarer.

Peter, som även går under pseudonymen Mr. K, kommer ursprungligen från Örebro med OK Alferna som modersklubb men är idag bosatt i Linköping där han tävlar för Linköpings OK.
Peter började studera vid LiU 2001 och blev under åren som student en viktig del av LiTHe Vilse. Mellan åren 2002 och 2004 iklädde han sig rollerna som träningsansvarig, kassör och ordförande och var även NSM-general när LiTHe Vilse stod som arrangör 2005. Sitt sista NSM gjorde han officiellt 2008, då han avslutade med seger i stafetten. Han gjorde dock tillfällig comeback när NSM åter arrangerades på hemmaplan 2010.
Peter har på detta sätt kommit att bli en legendar vilket inte minst belyses av hans titel som hedersmedlem i föreningen.
Även om Peter idag har tagit steget ut i arbetslivet står han fortfarande med ena foten kvar i studentlivet och dyker då och då upp i diverse sammanhang för att visa att gammal är äldst.
På maskeraden är han ett givet inslag. Han har hittills hunnit med elva stycken (2001-2011). Av allt att döma blir det en tolfte.

Hej Peter!
-          Hej!
Till att börja med, hur känns det att bli kallad legendar?
-          Ojdå, legendar, ja det ligger i betraktarens ögon. Själv har jag mina egna legendarer i Vilsesammanhang som gjort så mycket större grejer. Pelle Lenander, där har ni en riktig legendar. För er som inte vet vem Pelle är så ligger han bakom många långpass med diverse drycker och mat på vägen. Det är även han som är skaparen av Rydsmannen, storslaget. Pelle drar fram gitarren, hela skytte-c tystnar och Pelles röst raspar fram "Nananana.."
Det finns alltså flera legendariska minnen från Skytte-c och maskeraden vilket leder oss direkt in på nästa fråga.  Hur skulle du beskriva maskeraden?
-          Beskriva maskeraden, det är inte lite du begär, men det ligger mystik i det hela. Har själv svårt att förstå, men eftersom att det bara är roliga människor med, man får klä ut sig, får äta mat och får dansa. Det är svårt att ha tråkigt då.         
Skiljer sig maskeraden på något sätt från övriga Vilse och Syra fester?
-          Maskeraden är maskeraden, det är festen, helhetslösning. Avskilt från vanliga människor, mitt ute i skogen, där vi hör hemma.
Vilket är ditt bästa maskeradminne?
-          Det bästa, svårt, men segern i utklädnadstävlingen 2002 får nog ligga i topp. Den gången vi var kvar framåt fem-tiden är också ganska kul, dagens studenter börjar vekna...
Vilket är ditt sämsta maskeradminne?
-         Hehe, de jag inte minns.. just därför att jag inte minns dem. Om det ska vara något jag minns så skulle det nog vara de två åren då vi fick åka tillbaka dagen efter för att flytta på betongsuggorna som vi hade flyttat på under festen. Tänk på det, om du nu ska ställa dem bakom en bil, se till att ingen vet att det är du!
Upplever du att maskeraden blivit svinigare eller mer städad under åren?
 Peter Aronsson på maskeraden -07. Foto: Fredrika Vångell
-          Den har blivit svinigare för varje år. Framför allt själva sittningen med maten. Förra året kastades det mat, det HÖR INTE HEMMA på en sittning. Kan ju också bero på att jag kanske blivit gammal, gaggig och bitter.
Vad tycker du om årets tema?
-          Kul, först var jag lite skeptisk som alltid, men när det får sjunka in lite så tycker jag att det är ett kul tema. 
Hur stor är chansen att du dyker upp utklädd till dig själv?
-          Jag ser sannolikheten som ytterst liten, kanske gör jag ett skifte under natten och blir "mig själv" framåt småtimmarna.
Du har själv vid flera tillfällen betonat vikten av att delta i Stadsmästerskapen innan maskeraden. Varför är Stadsmästerskapen så viktigt?
-          Absolut! Jag fick i min ungdom, eller i varje fall när jag började vid LiU, vilket är typ samma sak eftersom att det är så sjukt länge sedan, lära mig att Maskeraden är en heldagsaktivitet. Och det har jag levt vidare med och tycker själv att det är. Stadsmästerskapen är mästerskapens mästerskap, Vilses stadsmästare ska koras, enkelt!
Efter det så får man ta en pizza och basta i glada vänners lag för att sedan fira sina framgångar eller motgångar på maskeraden. Man måste helt enkelt förtjäna sin fest! Märkligt nog har antalet deltagare på maskeraden ökat markant, medan antalet på SM varit ungefär det samma. Skärpning! 
Legendstatus till trots. Om vi ska vara ärliga Peter. Börjar du inte bli för gammal för maskeraden?
-          Jag var för gammal redan för sex, sju år sedan. Det börjar gå över nu. Dessutom så gick jag på min sista maskerad för typ fyra år sedan, sen har jag gjort det några gånger till, troligtvis blir det sista i år. Ni ynglingar verkar sköta er ganska bra ändå, förutom att ni måste rycka upp er och springa SM så att ni visar att ni har på maskeraden att göra! Ett tips kan vara att jag har hittat vägen till evig ungdom…
Spännande hoppas att vi alla får ta del av det tipset snart. Avslutningsvis, vad ser du mest fram emot på årets maskerad?
-          Att få se alla kreativa utklädnader samt att få höra lite roliga gyckel.

tisdag 27 november 2012

Ett vanligt styrelsemöte i november

Det organ i LiTHe Vilse som håller föreningen levande och ser till att alla roliga aktiviteter anordnas är styrelsen (i folkmun styret). Styret består av 6 Vilsare som byts ut inför varje läsår, och väljs av medlemmarna på valmötet varje vår.

Styret 12/13 ser ut som följer:
Ordförande: David Eriksson
Kassör: Jenni Simola
Sekreterare: Sofia Gustavsson
Festansvarig: Beata Falk
Träningsansvarig: Amy Rankka
Träningsansvarig: Henrik Tosteberg
Klicka här för att läsa mer om årets styre och tidigare års styren! 

För att fatta alla de viktiga besluten och organisera aktiviteter anordnas med jämna och ojämna mellanrum styrelsemöten, ofta belägna hemma hos någon i styret som vid värdskap också får i uppgift att bjuda på något att äta till de övriga nyss-kommit-från-långpass-medlemmarna i styret. 
Ordförande David bjuds på te efter maten av träningsansvarig Amy.

På ett styrelsemöte kan allt från WinterCuper, gyckel och tygmärken till ekonomiskt situation, träningsläger och maskeraden diskuteras. Det hör även mer till regel än undantag att plugg, skador och helgens Vinterstudio blir samtalsämnen.
Kassör Jenni och festansvarig Beata i samspråk.
Träningsansvarig Henrik väntar på te.

Efter mer eller mindre välutnyttjade mötestimmar skiljs mätta och belåtna styretmedlemmar åt för att återigen ägna sig åt vardagen (ofta bestående av plugg, skador och vinterstudio).

Är du sugen på att dels hjälpa till att driva och förbättra Sveriges största studentförening för orienterare och dels skaffa dig ett nytt gäng bra kompisar så ska du inte tveka att söka styret! Håll utkik i vår efter annonsering av valberedningen att nytt styre söks, eller skicka in en spontanansökan redan nu!


Sofia Gustavsson

måndag 19 november 2012

En samarbetspartner: LiTHe Syra

Här på LiU finns runt 20 olika studentföreningar som inriktar sig på idrott, där LiTHe Vilse är en av dem. En annan förening som vi Vilsare samarbetar och umgås mycket med är löparföreningen LiTHe Syra, för alla som tycker om att träna löpning tillsammans. Vadå syra? Precis som att vilse är det tillstånd man som orienterare helst av allt undviker, är (mjölk)syra samma sak för löpare. Kort och gott det värsta tänkbara!

Vad gör vid då för att undvika detta otäcka tillstånd? Tränar tillsammans, såklart!
De Syra-träningar som LiTHe Vilse brukar rekommendera sina medlemmar att uppsöka är bland andra banintervallerna inne i Campushallen på måndagar och fredagar, och så den vitt omtalade rockgympan på torsdagskvällar. Vi ses där!

tisdag 13 november 2012

Inför natt-KM 14 november 2012

Text: Olof Sandgren

Återigen blev det jag som fick äran att arrangera Lithe Vilses
Natt-KM, denna gång tillsammans med den eminente Rasmus Elmelid.
Tyvärr kan jag inte själv närvara och ta del utav era komplimanger
efter målgång, men jag finns tillgänglig via mail.

Terrängen som erbjuds är fantastiskt fin, typiskt östgötsk och blandad
barrträdsstorskog med inslag av mossar och hällmark. Vi har lagt
banorna lite kortare än långdistans men räknar ändå med en segrartid
över 60 min för långa banan och runt 55 för mellanbanan, lite beroende
på kvalitén på startfältet naturligtvis. Mellanbanan får nog räkna med
c:a 200 m stigning, för långa banan blir denna siffra något närmare
350 m. Ni får också räkna med (lite beroende på vägval) hyggeslöpning
i mellan 0 och 700 m.

Banorna är utformade på ett sådant sätt att snabbaste vägen inte ska
vara självklar i alla lägen. Vägvalet kommer också att styras av hur
skicklig löparen anser sig att vara orienteringstekniskt. Tanken med
banläggningen från vår sida är att vi inte bara utmanar förmågan att
se och fullfölja vägvalsmöjligheter utan även att banorna innehåller
kontrollpunkter som ska kräva kartläsning väldigt långt in på
sträckorna.

Det kommer att vara orientering in på sista kontrollen, men även
snabblöpt i många partier på banan och en välavvägd tempoväxling är
nyckeln som låser upp alla våra kluriga banläggarfällor.

Ha det så fint och lycka till! Må bäste person vinna!