Wintercup 2 IKEA-kampen

Wintercup 1 Pizzajakten!

Var hittar man Linköpings bästa pizzeria? Var ligger den närmaste? Och vilket nummer har Hawaii på menyn? Frågorna är många runt den försvenskade italienska klassiker. I Linköping finns det i alla fall gott om pizzerior. Det fick alla som var med på första Wintercupen uppleva. En vintercup med det makalösa deltagarantalet på 49 startande! Mäktigt!

Den här kvällen var det Fredrik ”Fidde” ”Mr Wintercup” Johansson och Peter ”Putte” Eriksson som höll i spakarna. Och fantaster som båda är av wintercuper hade det bakat ihop något alldeles extra i stenugnen. Den här kvällen var det inga vanliga traditionella papperskartor utan pizzakartonger som gällde för att hitta kontrollerna och temat för alla kontrollerna var ju givetvis pizzerior.

Ledtrådarna från kvällen! (klicka för förstoring)

Det hade även kryddat det med en spelplan som man skulle förflytta sig över med hjälp av information som man fick under vägen och till råga på allt så var denna bit gafflad, vad hände med 100% häng på wintercup? Det hela skulle sedan leda till ett nummer som man vid varvning skulle meddela arrangören. För att då få en ny ledtråd som kunde leda till sista kontroller eller en av två falska sista kontroller. Förstod du inte det där? Var lugn, majoriteten av startfältet fattade inte heller till en början, för några klarna det nog aldrig riktigt heller.

Kvällens spelplan

Well well, loppet startade mycket trevande. Sekunderna efter starten gått stod alla 49 löpare lika stilla som det gjorde innan. Till slut var det någon som inte orka stå still längre och gav sig av i slumpvis riktning. Efter de så börja fältet röra på sig i alla kompassens riktningar.

En stor del av herrlöparna gav sig av mot 2a pizzerian, då första verkade kryptisk. Och så var loppet igång. I och med det stora deltagarantalet så blev det mycket olika klungor som sprang från pizzahak till pizzahak.

Många minnesvärda historier skapades under kvällen och mycket fultaktiker och spel kom till prov. Här är bara några av historierna från kvällen.

En ganska stor klunga, kanske till och med tätklungan, inser vid 6e kontrollen att det egentligen inte har någon aning om fortsättningen. Stor löparen Andreas Åhwall går därför fram och tar tag i taktpinnen. ”Vi springer till alla Pizzerior vi vet om!” Med en lyckoträff hittar de rätt på en gång till 7e. Sen går det utför. Med högt tempo forcerar Åhwall runt Tannefors, Ramshhäll, Berga, Johannelund och säkert några platser till. På led bakom sig har han en allt tröttnade klunga hängare som inte visste bättre. Efter en bra stund löpande utan resultat, hittar de en man som enligt utsago: ”Såg ut som han kunde sina pizzerior.” Som snällt hjälper klungan och efter ”femton minuter, en kvart”s bommande är det på rätt väg igen.

En annan taktik under kvällen körde Sara Forsberg med anhängare. Deras taktik gick ut på att kommer man till en felaktigt pizzeria är det bäst att gå in och fråga var den rätta ligger. Vilket företag har inte koll på sina konkurrenter? En taktik som visade sig skapa många konstiga miner från diverse pizzabagare men även ge en lite framgång.

En som visade stor rutin på wintercuper var Peter ”Mr K” Aronsson. Som enligt rykte helt sonika väntat in någon som hade koll vi 8e kontrollen. Oklart hur länge han stod där och vänta men när en klunga som hade bestämde steg ut från kontrollen kom hakade han på. I klungan var den blivande damsegraren Alva Olsson och nu också den blivande herrsegraren Mr K. Alva och Mr K gjorde sällskap resterande del av loppet och plockade hem varsin seger.

För Alva var det en rätt så komfortabel seger, medans Mr K fick slita värre. För mot sista kontrollen, specialaren efter kartbytet, kommer bröderna Robert och Thomas Pettersson vilt jagandes. Det kommer ikapp in till kontrolltagningen men där hade det bränt sitt bästa krut. För när blickarna vänds tillbaka mot mål så glider Mr K ifrån och visar att gammal är fortfarande äldst.

"Kartorna" samlades in vid varvning

Som många vet så slutar inte fulspelen och taktikerna bara för att loppet är slut, nej taktikerna fortsätter ända in i bastun och säkert längre än så. I bastun under gårdagen kunde många höra om Henrik Tosteberg fantastiska solo bragd, han ”ville inte springa fort” och lämnade Åhwall klungan vid 5e kontrollen. Sedan ska han enligt egen utsago gått klockrent helt själv medans alla andra yrade runt i Linköping.

Bloggen har dock luskat fram en annan variant av historian. Efter att Toasteberg släppt klungan hade han ändå synkontakt fram till 6e och 7e. Väl vid 7e så möter han Anna Johansson och tvillingarna, Hanna och Julia Modig Tjärnström och slår följe med dessa. De går bra för klungan och det plockar kontrollerna bättre än några andra. Men Toasteberg ska en säkra källor inte varit någon större drivkraft i klungan. När det väl börja dra ihop sig och det bara det är några få kontroller kvar lyckas Toasteberg lura ur tjejerna var det sista kontrollerna sitter. Sen vecklar han bara ut sina makalöst långa ben och lämnar damerna efter sig och defilerar in som överlägset först in till varvning. Men karman hinner ifatt och sista kontrollen blir en mardröm för Tosteberg. Men som sagt i bastun var han sololöparkungen! Vad han ville åt med den här taktiken är oklart. Respekt till Wintercup 2?

Det här var några kvällens bästa pizzaslice'ar. Bloggen riktar ett stort tack till arrangörerna och ett stort grattis till Alva och Mr K! Vi ses på nästa wintercup!

Här kan man även hitta resultat från kvällen.

OL5 ger 100%

Ikväll såg bloggen något historiskt hända. En hel OL-korridor medverkade på en rockgympa samtidigt och alla tre rundor. "Man cave", OL5 stod för bragden. Nu kanske du tänker, hur svårt kan det vara, det är ju bara 4 st? Men då kanske du glömt bort att Mackan Hansson bor i OL5. Att bara han går på en Vilse-aktivitet som inte inkluderar alkohol är skräll om något. Att han ens lämnar [HG] hör ju till ovanligheterna.

Men idag var det där alla pojkar från OL5 starkt jobbat! Bloggen gratulerar till en stark insats! Vilken korridor svara på detta? Alla på wintercupen?

Novembersprinten

2 november 2014 arrangerade Mjölby OK den klassiska tävlingen Novembersprinten. Ett riktigt familjär bredstafett med brasor på TC, ”älgbuljong” i markan och hängsträckor i skogen. I år bestämde sig LiTHe Vilse att ha ett lag. Eller rättare sagt allas våran Junis bestämde att vi skulle ha ett lag och så blev det. Det här var inget Junis kommit på helt själv. Kollar man i historieböckerna har Vilse haft lag på Novembersprinten minst två gånger tidigare. 2007 (länk) och 2010 (Länk) rutinerad som Junis är var inblandad båda dessa gånger.

Junis, behöver man säga mer?

Novembersprintens huvudklass, den som Vilse ställde upp i, går över 8 sträckor. Man får var upp till 2 löpare på varje sträcka, förutom sista, första löpare växlar, sträckorna är utan gafflingar. Detta ger lite utrymme för special Novembersprints-taktiker. I och med att en löpare på sträckan inte ”behövs” kan man roa sig med att förstöra för andra. Det fick Vilse genom Erik Jansson känna på redan på första sträckan.

Två kontroller innan mål tokrusar, Linköpings OKs Peter Aronsson,  åt helt fel håll, Erik som knappt läst kartan på hela sträckan köper detta för några sekunder men åtgärdar det rätt snart. Winsplit registrera 1 minuts bom på misstaget. Och Erik växlar in ungefär två minuter efter täten.

På förstasträckan sprang också Robert Pettersson, som inte hade sin bästa dag, men njöt av en lite lugnare tur i skogen och litade på Erik att sköta växlandet. Ut på andra sträckan gick Anton ”Sunken” Sundgren.

Sundgren visade inte upp sin oringenform sen i sommras och till råga på det stämplade han fel. Efter att avreagerat sig någonstans där ingen hörde eller såg konstatera han att han behövde köpa en ny kompass...

Efter Sundgren var det Therese Klintbergs tur på damsträckan förutom lite missöden till första kontrollen så gjorde Therese en stabil insats. Efter denna sträcka låg Vilse på en inofficiell femteplats då laget totalt sätt var felstämplade. På fjärdesträckan, ”gubbsträckan”, skickade vilse inte alls ut några gubbar, då antalet i klubben är begränsat, Junis? Istället skickades Karin Gustafsson och Frida Brogren ut med några våldsamt forcerande gubbar från Motala AIF. Frida orkade inte riktigt hålla ryggarna även om det var nära och kom inte ens två minuter efter. Karin tog sig runt med heder i behåll en stund efter Frida.

Ut på femtesträckan gav sig Anton Oddmo iväg med en ursinnig fart, halvvägs till startpunkten anslöt även den fd. Vilse löpare Jakob Wallenhammar, Hagaby GOIF. Antons kommentar efter loppet, ”Det var ju givet att Jakob skulle sköta växlandet så jag fick bidra så gott jag kunde med att ta kartorna snabbt till startpunkten.” Jakob förvaltade Vilses färger väl och plocka ikapp klungan Motala hade skapat på den tidigare sträckan.

Såhär roligt är Novembersprinten tycker Oddmo.

Ut på sjätte gick lagledare, idolen, inventarien Junis ut tillsammans med Thomas Pettersson. Thomas inspirerad av Oddmos öppning startade friskt och fortsatte likaså i skogen. Efter några kontroller läste han in sig ganska långt ifrån var han borde vara och den mer kontrollerat snabbe Junis. Tog kommandot på sträckan och växlade senare ut till sjundesträckan. Vilse låg här i tredje klungan. LOK, hade sin egen division långt fram. Tisaren och Hällen låg några minuter efter och tillsammans med Motala, Denseln och Ärla skapade Vilse en tredje klunga. När det var dags för den ”lätta” orange-sträckan som visade sig vara den mest utslagsgivande.

Thomas laddar innan start.

Det här var på pappret Vilses huvudbry. ”Ej H15-54, D17-34” Det blir klurigt med Vilses medlemmar. Som tur var ställde Therese pappa Arne Klintberg upp tillsammans med våran egen Roushan Rezvani. Roushan hade lite problem med att hitta kontrollerna med de hade inte Arne. Arne höll ihop oss med våran tredje klunga. Som under sträckan förvandlades till andra klungan. Då Hällen och Tisaren hade de riktigt tungt.

Så ut på sista sträckan skickade vi Erik Lindgren i klunga tillsammans med stor löparna Pavlo Ushkvarok, Denseln och Robin Kantarp, Ärla, som båda har fina meritlistor och så även då Motalas Oskar Höglund som på pappret var mer jämbördig med Erik.

Efter en nervös väntan kom varvningen och som trädda på ett pärlband kom de, Ushkvarok, Kantarp, våran Lindgren och Höglund. I den ordningen både till varvning och hur pigga det såg ut. Repet höll på att gå, och exakt vid varvningen gick det. Nästa kontroll blev Erik själv till. Och det som hade börjat som ett magiskt bra lopp blev ganska väldigt dåligt för Eriks del. Med mjölksyra långt in i hjärnan var det klurigt att orientera på egen hand. Men i mål kom vi som inofficiell 6a.

Såhär "pigg" var Erik vid varvningen.

Jag tror det flesta åkte där ifrån med ett leende på läpparna ändå. Det var en kul dag på ett mysigt TC. Kommer vi tillbaka nästa år?