Novembersprinten

2 november 2014 arrangerade Mjölby OK den klassiska tävlingen Novembersprinten. Ett riktigt familjär bredstafett med brasor på TC, ”älgbuljong” i markan och hängsträckor i skogen. I år bestämde sig LiTHe Vilse att ha ett lag. Eller rättare sagt allas våran Junis bestämde att vi skulle ha ett lag och så blev det. Det här var inget Junis kommit på helt själv. Kollar man i historieböckerna har Vilse haft lag på Novembersprinten minst två gånger tidigare. 2007 (länk) och 2010 (Länk) rutinerad som Junis är var inblandad båda dessa gånger.

Junis, behöver man säga mer?

Novembersprintens huvudklass, den som Vilse ställde upp i, går över 8 sträckor. Man får var upp till 2 löpare på varje sträcka, förutom sista, första löpare växlar, sträckorna är utan gafflingar. Detta ger lite utrymme för special Novembersprints-taktiker. I och med att en löpare på sträckan inte ”behövs” kan man roa sig med att förstöra för andra. Det fick Vilse genom Erik Jansson känna på redan på första sträckan.

Två kontroller innan mål tokrusar, Linköpings OKs Peter Aronsson,  åt helt fel håll, Erik som knappt läst kartan på hela sträckan köper detta för några sekunder men åtgärdar det rätt snart. Winsplit registrera 1 minuts bom på misstaget. Och Erik växlar in ungefär två minuter efter täten.

På förstasträckan sprang också Robert Pettersson, som inte hade sin bästa dag, men njöt av en lite lugnare tur i skogen och litade på Erik att sköta växlandet. Ut på andra sträckan gick Anton ”Sunken” Sundgren.

Sundgren visade inte upp sin oringenform sen i sommras och till råga på det stämplade han fel. Efter att avreagerat sig någonstans där ingen hörde eller såg konstatera han att han behövde köpa en ny kompass...

Efter Sundgren var det Therese Klintbergs tur på damsträckan förutom lite missöden till första kontrollen så gjorde Therese en stabil insats. Efter denna sträcka låg Vilse på en inofficiell femteplats då laget totalt sätt var felstämplade. På fjärdesträckan, ”gubbsträckan”, skickade vilse inte alls ut några gubbar, då antalet i klubben är begränsat, Junis? Istället skickades Karin Gustafsson och Frida Brogren ut med några våldsamt forcerande gubbar från Motala AIF. Frida orkade inte riktigt hålla ryggarna även om det var nära och kom inte ens två minuter efter. Karin tog sig runt med heder i behåll en stund efter Frida.

Ut på femtesträckan gav sig Anton Oddmo iväg med en ursinnig fart, halvvägs till startpunkten anslöt även den fd. Vilse löpare Jakob Wallenhammar, Hagaby GOIF. Antons kommentar efter loppet, ”Det var ju givet att Jakob skulle sköta växlandet så jag fick bidra så gott jag kunde med att ta kartorna snabbt till startpunkten.” Jakob förvaltade Vilses färger väl och plocka ikapp klungan Motala hade skapat på den tidigare sträckan.

Såhär roligt är Novembersprinten tycker Oddmo.

Ut på sjätte gick lagledare, idolen, inventarien Junis ut tillsammans med Thomas Pettersson. Thomas inspirerad av Oddmos öppning startade friskt och fortsatte likaså i skogen. Efter några kontroller läste han in sig ganska långt ifrån var han borde vara och den mer kontrollerat snabbe Junis. Tog kommandot på sträckan och växlade senare ut till sjundesträckan. Vilse låg här i tredje klungan. LOK, hade sin egen division långt fram. Tisaren och Hällen låg några minuter efter och tillsammans med Motala, Denseln och Ärla skapade Vilse en tredje klunga. När det var dags för den ”lätta” orange-sträckan som visade sig vara den mest utslagsgivande.

Thomas laddar innan start.

Det här var på pappret Vilses huvudbry. ”Ej H15-54, D17-34” Det blir klurigt med Vilses medlemmar. Som tur var ställde Therese pappa Arne Klintberg upp tillsammans med våran egen Roushan Rezvani. Roushan hade lite problem med att hitta kontrollerna med de hade inte Arne. Arne höll ihop oss med våran tredje klunga. Som under sträckan förvandlades till andra klungan. Då Hällen och Tisaren hade de riktigt tungt.

Så ut på sista sträckan skickade vi Erik Lindgren i klunga tillsammans med stor löparna Pavlo Ushkvarok, Denseln och Robin Kantarp, Ärla, som båda har fina meritlistor och så även då Motalas Oskar Höglund som på pappret var mer jämbördig med Erik.

Efter en nervös väntan kom varvningen och som trädda på ett pärlband kom de, Ushkvarok, Kantarp, våran Lindgren och Höglund. I den ordningen både till varvning och hur pigga det såg ut. Repet höll på att gå, och exakt vid varvningen gick det. Nästa kontroll blev Erik själv till. Och det som hade börjat som ett magiskt bra lopp blev ganska väldigt dåligt för Eriks del. Med mjölksyra långt in i hjärnan var det klurigt att orientera på egen hand. Men i mål kom vi som inofficiell 6a.

Såhär "pigg" var Erik vid varvningen.

Jag tror det flesta åkte där ifrån med ett leende på läpparna ändå. Det var en kul dag på ett mysigt TC. Kommer vi tillbaka nästa år?