Utblick: Thomas Pettersson i höjdkurvornas och taggbuskarnas land

 

Foto: Peter Holgersson

Thomas ”Thompa” Pettersson är killen som 2010 flyttade från Uppsala (typ) till Linköping för att plugga Yi. Här fann han snabbt sin plats i OL2an (även om brandkåren då och då fick rycka ut för att avvärja hans försök att elda ned korridoren genom att mikra mackor).I Vilse blev han snabbt ett välbekant ansikte på träningar och aktiviteter. 2011/2012 innehade han positionen som Festansvarig i styret. I tävlingssammanhang representerar han IF Thor och har förutom orientering även en bakgrund som längdskidåkare. Just nu befinner sig Thomas i Spanien där han pluggar, snackar spanska och..ja, läs själva!

 I kväll (läs igår, reds. anm) går Vilsegalan av stapeln, min Vilsegala som jag som festansvarig tog initiativet till (även om det inte var min idé eller utförandet så mycket min förtjänst) så det känns ju lite extra passande att skriva några ord till er idag.

För er som inte vet varför jag inte är med er så befinner jag mig i Granada. En stad vid foten av Sierra Nevada (Iberiska halvöns högsta bergskedja) i Spanien. Här har jag hamnat eftersom att jag en dag för runt 3 år sen tänkte att ”jo men jag kan nog lära mig spanska, det blir kul” och bockade för Yi som första alternativ istället för Y som jag tänkt från början.  Nu har jag varit här en termin och känner att spanskan äntligen börjar ge med sig efter att ha kärvat betänkligt i säkert 4 månader.

Så vad gör man som Vilsare ett år i Spanien? Man försöker så klart lära sig allt om orientering här i Spanien. Det första man lär sig här i Spanien är att Linköping är platt, det trodde jag att jag redan visste men på något sätt har det sjunkit in på ett helt nytt plan efter att man börjat med en distansrunda där de första 35 minuterna löper stadig uppåt. Det andra är att man känner sig lite ensam när man vant sig vid att vara en del av Vilse, här har de problem att fylla ut laget till spanska universitetsmästerskapen i orientering då det ska vara 3 killar och 3 tjejer.  Träningarna är också lite små om man jämför med rockjumpan men de är i alla fall orienteringsträning nästan varje onsdag och det kommer mellan 5 och 15 personer på dem.  Faktum är dock att klubben har betydligt fler medlemmar vilket syns när det drar ihop sig till Liga Provincial, Provinsligan som i princip är ett klubbmästerskap då provinsen inte har någon annan klubb, då brukar det i alla fall dyka upp över 100 pers vilket är mer än jag hade vågat tro på förhand. Å andra sidan har klubben nästan 900 000 invånare i sitt upptagningsområde så det kanske inte är så imponerande ändå.

När man springer orientering här i Spanien kan man råka ut för lite vad som helst i terräng väg. Ena dagen är man i en tallskog med i stort sett obehindrad löpning och med ganska få men tydliga punkter som man ser på avstånd då det är väldigt öppet, nästa kan man befinna sig i ett stekande ravinlandskap där man inte ser ett träd på hela träningen och knappt vet var man vågar springa utan att riskera att ramla ner och fastna på bottnen eller varför inte på en bergssida där det finns en sten och i övrigt bara inte alls så utmärkande ”utmärkande träd” och väldigt diffusa gulområden, och så klart ett 30 tal i stort sett parallella (och väldigt täta) höjdkurvor.  Har man otur hamnar man här:

http://www.ifthor.se/orientering/gps/show_map.php?user=Thomas+Pettersson&map=802

Ser inte så illa ut vid första anblicken inte ens särskilt backigt dock finns det nästan inget att gå på, i alla fall för mig som inte för mitt liv kunde begripa hur kartritaren valt vilka träd och buskar som skulle med och vilka som inte skulle det. Till på köpet är marken våldsamt stenig och fylld med knähöga taggväxter av den typen som visserligen inte river sönder dina byxor men som fyller benen med taggar för flera dagar framöver. Som ni ser hade jag inte min bästa dag här.

Vad kan man annars säga om orienteringen här? Kanske att klubben inte verkar ha någon i min ålder vilket är lite trist då det inte blir så mycket häng med orienterare utanför träningarna likaså verkar ingen bo här i centrum så jag får sköta all min ickeorientering själv vilket gör att jag ofta tänker på er och saknar Vilse med träningskompisar och umgänge.  Men finns det liv finns det hopp! I det här fallet har en av de få orienterarna på universitetet dragit ihop en universitetsliga. Lite som vår vårcup, och jag hoppas att jag lyckas lära känna de andra på universitet. Vilse byggdes inte på en dag och kanske finns det en framtid för studentorientering på UGR.

 När ni läser det här ligger ni kanske i soffan och funderar på vad som egentligen hände just nu när jag skriver. Eller så behövder Källe fundera mest av alla och ni andra har kvicknat till tills han fått upp inlägget på bloggen. I vilket fall så önskar jag alla en fin orienteringsvår. Njut av min frånvaro för till hösten kommer jag tillbaka och terroriserar Linköping igen!

/Thomas

 

Inför Vilsegalan 2013

Såhär i galatider är det snart inte längre modeskapare, idrottare i allmänhet och skådespelare som ska stå i fokus. Det är dags för Vilsare att kliva ut från Rydsskogens dunkla mörker in i rampljuset! Vilsegalan 2013 närmar sig med stormsteg, och på lördag den 9:e februari går för andra året i rad den glammigaste galan Linköpings studentliv av stapeln.

Förra året var det premiär för Vilsegalan, då den hölls på [hg] i en fullsatt festlokal. Pris delades ut till bland annat årets manliga och kvinnliga idrottare, årets prestation, årets idrottare med funktionshinder och årets nykomling. Dessa kategorier är inte skrivna i sten, utan nya kategorier kan tillkomma och gamla kan falla bort. Hur vet man vilka kategorier som gäller i år? Det är bara fantasin som sätter gränser, och nomineringarna har analyserats av galakommittén. Kanske är 2013 året då Årets OL-korridor utses eller Årets Bom i Vallaskogen prisas.

Är du en av de 82 Vilsare som är anmäld till lördagens gala på NH kan du skatta dig lycklig - du får då första parkett till den ärofyllda prisutdelningen samt får uppleva underhållning i högsta klass. Är du inte anmäld får du lägga i fjäskväxeln för att få denna historiska kväll återberättad för dig. Kanske finns referat här på Vilse-bloggen efteråt. Kanske inte.

Vilse i Orsa: Allsång, snö och lite skidor

Text: Joel Käll-Karlsson

Foto: Jenni Simola

Video: Fredrik Larsson (prod., klipp.)
            Marcus Karlsson (foto)

                                          Missa inte Vilses egna filmmakares tolkning av Orsalägret 2013!

Torsdagen den tjugofjärde januari styrde ett femtiotal Vilsare kosan norr ut då det årliga skidlägret i Orsa återigen stod för dörren.

Träningslägret, som till stora delar finansierades utav ett ekonomiskt bidrag från Idrottslyftet, inleddes för flertalet redan på torsdag morgon med en rejäl mangling utav sätesmuskulaturen då lång och trång distans i bil stod på schemat. I goda vänners lag går dock det mesta och på torsdagskvällen anlände samtliga välbehållna, om än med krossade illusioner om ungdomlig spänst och vighet.

Lek och allvar i kombination på Vilses skidskola.

Torsdagen och fredagen bjöd på bister kyla. Termometern visade på temperaturer kring minus sexton. Detta tycktes dock inte hindra någon Vilsare från stärkande skidturer i de fina men kärva spåren. Med hurtig uppsyn och glatt humör syntes mången löpare komma farande om än med skiftande hast och fart.

På lördag förmiddag fanns, för den som kände sig hugad, möjlighet att prova på den med skogsorientering närbesläktade idrotten skidorientering. Denna aktivitet arrangerades i området kring Vasaloppskontrollen i Eldris. I myllret av spår gällde det för skidlöparna att så snabbt som möjligt navigera sig rätt och finna banans samtliga kontroller. Kvickast i kropp och tanke var bland herrarna Martin Jansson. Snabbast bland damerna var Karin Gustafsson, som tog en imponerande seger då hon var dryga kvarten före Lisa Andersson på andra plats.

Men placering och tid är inte alltid så viktigt och det samlade intrycket utav skidorienteringen tycktes vara mycket positivt och säkerligen ett välkommet inslag på framtida läger.

Vilses eget pojkband RydsKidz gör sitt bästa för att få flickorna i extas.

Martin Jansson målstämplar på Skid-KM. Se och lär Heggo..

På lördagsaftonen gavs utrymme för socialt umgänge över stuggränserna på det lokala värdshuset som mycket godhjärtat och möjligen med hopp om extra intäkter höll öppet in på småtimmarna. En förhoppning som flera, vissa mer än andra, bidrog till att infria.

På söndagsmorgonen var det dags för hemfärd. När stugorna städats och nycklarna återlämnats avslutades lägret med klubbmästerskap över 10 kilometer i klassisk stil för de som ännu hade krafter kvar att uppbåda. De som genom självuppoffring bidragit mer än andra till värdshusets ekonomiska välgång bidrog med glada tillrop, eller tog sig en sista tur i spåren på egen hand.
Återigen var det en Jansson som stod för den starkaste insatsen i herrklassen. Denna gång var det dock Marcus Jansson som visade prov på storstilad skidlöpning då han tog hem segern med hela fyra minuter före tvåan Henrik Jonsson, följd utav Oskar Petersson, som trots att hans ena bindning lossnade tre gånger under loppet kunde knipa åt sig tredjeplatsen.

I damklassen tog Amy Rankka en övertygande seger före tvåan Sara Jonsson  följd utav Lisa Andersson på tredje plats. Vackert så!

I Dacapotävlingen, där det gällde att åka banans två varv med så liten tidsskillnad som möjligt, segrade Jonas Lundgren med 5 sekunders varvsskillnad före Niklas Olsson och Sara Jelvegård, båda med 6 sekunders varvsskillnad.
Efter avslutad tävlan och snabbt farväl packade man sig sedan åter in i bilarna och påbörjade den långa och trånga färden hem. Trötta men med samma glada humör som på resan dit. 

I Skid-KM blev det finsk seger i skateklassen genom Jenni Simola. Är Finland på väg tillbaka efter flera år i mörker?

Gästinlägg: Johan Goths inne- och utelista

Text: Johan Goth

Bild: Blandade Vilsares arkiv

Som en nerdammad gammal Vilsare som rört sig fram och tillbaka från Ryd sedan snart urminnes tider finns en del godbitar att plocka fram ur Vilselådan. För er som inte var med när den första, och enda riktiga, OL-korridoren invigdes kommer här en liten tillbakablick och tillika topplista över LiTHe Vilses historiska händelser med start från The Big Bang (OL-korridorens födelse).

1.    När OL1 kom till stan.

2.    När det är mys inför utekravallen.

3.    När glassätartävlingen kom till stan.

4.    När gäddan kom till stan. En fångst som förändrade LiTHe Vilse för alltid.

5.    När OL2 kom till stan.

6.    När Mr K kom till stan. Den evigt unge förtjänar en egen plats i alla listor.

7. När ÖL-OL arrangeras.

8.    När man blev gammal nog att inte ha sommartentor.

9. När badhuset i Ryd invigdes.

10.   När stadsmästerskapens bästa, och förmodligen mest ofunktionella, utklädnad sprang runt i Linköping. Någon som antar utmaningen att komplettera med Bordman?

Ute:

1.    Ledsen OL4, ett par i elitgruppen, läkarstudenter och en egen blogg räcker inte. Det tar ett par år till innan ni blir inne.

LiTHe Vilse på twitter!

Du har väl inte missat att LiTHe Vilse även finns på twitter? Följ oss på www.twitter.com/lithevilse och ta del av våra uppdateringar. Just nu har vi 99 följare, visst borde vi klara att komma över 100?

Dessutom kan vi stolt meddela att medlemsantalet läsåret 12/13 har överstigit 200 medlemmar! Jättekul att så många orienterare är med oss här på LiU, och att LiTHe Vilse växer år för år.