Lilla-gul Luciadag i Linköping

Den 13 december 2014 var kanske Vilse-historiens mest fyllda dag. Sprängfylld med aktiviteter och skoj från morgon till kväll.

Det hela började redan tidigt på morgonen, alldeles för tidigt för att vara en lördag, för alla boende i OL-korridorerna. OL1 ställde till med luciatåg och väckte samtliga korridorer med ”skönsång”, lussebullar och pepparkakor.

OL1's Luciatåg

Många valde att ta en lite tupplur innan de började ladda inför Lithe Vilses mest prestigefyllda tävling Stadsmästerskapet! En upplaga som var bland de klurigare man sett och en upplaga där vinnaren i herrklassen inte hade tagit flest kontroller, låter konstigt kan tyckas, men Niklas Hägglund först runt med 14 kontroller, totalvägrade att göra sprintorienteringen på slutet. Anledningen till detta har de spekulerats om, ville han inte vinna och tvingas arrangera nästa år eller är han så dålig på orientering som ryktet säger?

De andra två som lyckades hitta 14 kontroller var bröderna Robert och Thomas Pettersson, det är allmänt känt rätt kassa på det här med klockan och kom in 10 minuter efter maxtiden passerat och fick då inte räkna med sprintorienteringen.

Sprintorienteringen räknades som en kontroll på banan och därför gick segern till Martin Jansson som hittat 13 kontroller och genomfört sprintorienteringen snabbast efter att varit först att ge upp letandet i sin klunga.

I damklassen var det också rafflande och tätt och avgjordes i en spurt. Där tvillingparet Julia och Hanna Modig Tjärnström hamnade i fokus. När Julia såg sin syster förtvivlat försöka lösa sprintorienteringens gåta hjälpte Julia glatt till. Något som ledde till en seger för Hanna. Självklart ledde det här till diskussioner om hur det hade slutat annars men i krig och kärlek är allt tillåtet och som bekant är stadsmästerskap krig.

Bloggen säger ett stort grattis till segrarna Martin och Hanna! Här finns fullständiga resultat.

Inför start poserar det vackra startfältet.

För den snabbe stadsmästerskaplöparen fortsatte schemat i ett rasande tempo. En väldigt inofficiell tävling i den härliga sporten skridsko-beermile (världspremiär för sporten?) gick av stapeln nere vid campushallens skridskobanan/fridrottsbana. Ganska kort tid efter så startade det årliga Jul-Öl-OL. Som sedvanligt var en batalj i Ryd. I år var nyheten en sprintreviderad karta och nya slattregler.

Bloggen väntar fortfarande på officiella resultat från dessa arrangemang. Skickas förslagsvis i kommentarerna!

När man fått i sig några härliga Jul-ÖL var det bara att fortsätt in på förfesten mot maskeraden. En maskerad som hölls på Skytte-C. Många härliga utklädnader var på plats: OL2'sans soffa, skohylla, veckans hunk- och veckans babevägg var där. Även globen, smultronstället, Ola Salo, gäddan och en knippe gullvivor på plats bara för att nämna några välarbetade utklädnader. Festen höll på fram till småtimmarna och för dig som inte kommer ihåg hade du kul!

Helt enkelt en maxad Vilsedag med många minnen och kanske några luckor!  

Wintercup 2 IKEA-kampen

Wintercup 1 Pizzajakten!

Var hittar man Linköpings bästa pizzeria? Var ligger den närmaste? Och vilket nummer har Hawaii på menyn? Frågorna är många runt den försvenskade italienska klassiker. I Linköping finns det i alla fall gott om pizzerior. Det fick alla som var med på första Wintercupen uppleva. En vintercup med det makalösa deltagarantalet på 49 startande! Mäktigt!

Den här kvällen var det Fredrik ”Fidde” ”Mr Wintercup” Johansson och Peter ”Putte” Eriksson som höll i spakarna. Och fantaster som båda är av wintercuper hade det bakat ihop något alldeles extra i stenugnen. Den här kvällen var det inga vanliga traditionella papperskartor utan pizzakartonger som gällde för att hitta kontrollerna och temat för alla kontrollerna var ju givetvis pizzerior.

Ledtrådarna från kvällen! (klicka för förstoring)

Det hade även kryddat det med en spelplan som man skulle förflytta sig över med hjälp av information som man fick under vägen och till råga på allt så var denna bit gafflad, vad hände med 100% häng på wintercup? Det hela skulle sedan leda till ett nummer som man vid varvning skulle meddela arrangören. För att då få en ny ledtråd som kunde leda till sista kontroller eller en av två falska sista kontroller. Förstod du inte det där? Var lugn, majoriteten av startfältet fattade inte heller till en början, för några klarna det nog aldrig riktigt heller.

Kvällens spelplan

Well well, loppet startade mycket trevande. Sekunderna efter starten gått stod alla 49 löpare lika stilla som det gjorde innan. Till slut var det någon som inte orka stå still längre och gav sig av i slumpvis riktning. Efter de så börja fältet röra på sig i alla kompassens riktningar.

En stor del av herrlöparna gav sig av mot 2a pizzerian, då första verkade kryptisk. Och så var loppet igång. I och med det stora deltagarantalet så blev det mycket olika klungor som sprang från pizzahak till pizzahak.

Många minnesvärda historier skapades under kvällen och mycket fultaktiker och spel kom till prov. Här är bara några av historierna från kvällen.

En ganska stor klunga, kanske till och med tätklungan, inser vid 6e kontrollen att det egentligen inte har någon aning om fortsättningen. Stor löparen Andreas Åhwall går därför fram och tar tag i taktpinnen. ”Vi springer till alla Pizzerior vi vet om!” Med en lyckoträff hittar de rätt på en gång till 7e. Sen går det utför. Med högt tempo forcerar Åhwall runt Tannefors, Ramshhäll, Berga, Johannelund och säkert några platser till. På led bakom sig har han en allt tröttnade klunga hängare som inte visste bättre. Efter en bra stund löpande utan resultat, hittar de en man som enligt utsago: ”Såg ut som han kunde sina pizzerior.” Som snällt hjälper klungan och efter ”femton minuter, en kvart”s bommande är det på rätt väg igen.

En annan taktik under kvällen körde Sara Forsberg med anhängare. Deras taktik gick ut på att kommer man till en felaktigt pizzeria är det bäst att gå in och fråga var den rätta ligger. Vilket företag har inte koll på sina konkurrenter? En taktik som visade sig skapa många konstiga miner från diverse pizzabagare men även ge en lite framgång.

En som visade stor rutin på wintercuper var Peter ”Mr K” Aronsson. Som enligt rykte helt sonika väntat in någon som hade koll vi 8e kontrollen. Oklart hur länge han stod där och vänta men när en klunga som hade bestämde steg ut från kontrollen kom hakade han på. I klungan var den blivande damsegraren Alva Olsson och nu också den blivande herrsegraren Mr K. Alva och Mr K gjorde sällskap resterande del av loppet och plockade hem varsin seger.

För Alva var det en rätt så komfortabel seger, medans Mr K fick slita värre. För mot sista kontrollen, specialaren efter kartbytet, kommer bröderna Robert och Thomas Pettersson vilt jagandes. Det kommer ikapp in till kontrolltagningen men där hade det bränt sitt bästa krut. För när blickarna vänds tillbaka mot mål så glider Mr K ifrån och visar att gammal är fortfarande äldst.

"Kartorna" samlades in vid varvning

Som många vet så slutar inte fulspelen och taktikerna bara för att loppet är slut, nej taktikerna fortsätter ända in i bastun och säkert längre än så. I bastun under gårdagen kunde många höra om Henrik Tosteberg fantastiska solo bragd, han ”ville inte springa fort” och lämnade Åhwall klungan vid 5e kontrollen. Sedan ska han enligt egen utsago gått klockrent helt själv medans alla andra yrade runt i Linköping.

Bloggen har dock luskat fram en annan variant av historian. Efter att Toasteberg släppt klungan hade han ändå synkontakt fram till 6e och 7e. Väl vid 7e så möter han Anna Johansson och tvillingarna, Hanna och Julia Modig Tjärnström och slår följe med dessa. De går bra för klungan och det plockar kontrollerna bättre än några andra. Men Toasteberg ska en säkra källor inte varit någon större drivkraft i klungan. När det väl börja dra ihop sig och det bara det är några få kontroller kvar lyckas Toasteberg lura ur tjejerna var det sista kontrollerna sitter. Sen vecklar han bara ut sina makalöst långa ben och lämnar damerna efter sig och defilerar in som överlägset först in till varvning. Men karman hinner ifatt och sista kontrollen blir en mardröm för Tosteberg. Men som sagt i bastun var han sololöparkungen! Vad han ville åt med den här taktiken är oklart. Respekt till Wintercup 2?

Det här var några kvällens bästa pizzaslice'ar. Bloggen riktar ett stort tack till arrangörerna och ett stort grattis till Alva och Mr K! Vi ses på nästa wintercup!

Här kan man även hitta resultat från kvällen.

OL5 ger 100%

Ikväll såg bloggen något historiskt hända. En hel OL-korridor medverkade på en rockgympa samtidigt och alla tre rundor. "Man cave", OL5 stod för bragden. Nu kanske du tänker, hur svårt kan det vara, det är ju bara 4 st? Men då kanske du glömt bort att Mackan Hansson bor i OL5. Att bara han går på en Vilse-aktivitet som inte inkluderar alkohol är skräll om något. Att han ens lämnar [HG] hör ju till ovanligheterna.

Men idag var det där alla pojkar från OL5 starkt jobbat! Bloggen gratulerar till en stark insats! Vilken korridor svara på detta? Alla på wintercupen?

Novembersprinten

2 november 2014 arrangerade Mjölby OK den klassiska tävlingen Novembersprinten. Ett riktigt familjär bredstafett med brasor på TC, ”älgbuljong” i markan och hängsträckor i skogen. I år bestämde sig LiTHe Vilse att ha ett lag. Eller rättare sagt allas våran Junis bestämde att vi skulle ha ett lag och så blev det. Det här var inget Junis kommit på helt själv. Kollar man i historieböckerna har Vilse haft lag på Novembersprinten minst två gånger tidigare. 2007 (länk) och 2010 (Länk) rutinerad som Junis är var inblandad båda dessa gånger.

Junis, behöver man säga mer?

Novembersprintens huvudklass, den som Vilse ställde upp i, går över 8 sträckor. Man får var upp till 2 löpare på varje sträcka, förutom sista, första löpare växlar, sträckorna är utan gafflingar. Detta ger lite utrymme för special Novembersprints-taktiker. I och med att en löpare på sträckan inte ”behövs” kan man roa sig med att förstöra för andra. Det fick Vilse genom Erik Jansson känna på redan på första sträckan.

Två kontroller innan mål tokrusar, Linköpings OKs Peter Aronsson,  åt helt fel håll, Erik som knappt läst kartan på hela sträckan köper detta för några sekunder men åtgärdar det rätt snart. Winsplit registrera 1 minuts bom på misstaget. Och Erik växlar in ungefär två minuter efter täten.

På förstasträckan sprang också Robert Pettersson, som inte hade sin bästa dag, men njöt av en lite lugnare tur i skogen och litade på Erik att sköta växlandet. Ut på andra sträckan gick Anton ”Sunken” Sundgren.

Sundgren visade inte upp sin oringenform sen i sommras och till råga på det stämplade han fel. Efter att avreagerat sig någonstans där ingen hörde eller såg konstatera han att han behövde köpa en ny kompass...

Efter Sundgren var det Therese Klintbergs tur på damsträckan förutom lite missöden till första kontrollen så gjorde Therese en stabil insats. Efter denna sträcka låg Vilse på en inofficiell femteplats då laget totalt sätt var felstämplade. På fjärdesträckan, ”gubbsträckan”, skickade vilse inte alls ut några gubbar, då antalet i klubben är begränsat, Junis? Istället skickades Karin Gustafsson och Frida Brogren ut med några våldsamt forcerande gubbar från Motala AIF. Frida orkade inte riktigt hålla ryggarna även om det var nära och kom inte ens två minuter efter. Karin tog sig runt med heder i behåll en stund efter Frida.

Ut på femtesträckan gav sig Anton Oddmo iväg med en ursinnig fart, halvvägs till startpunkten anslöt även den fd. Vilse löpare Jakob Wallenhammar, Hagaby GOIF. Antons kommentar efter loppet, ”Det var ju givet att Jakob skulle sköta växlandet så jag fick bidra så gott jag kunde med att ta kartorna snabbt till startpunkten.” Jakob förvaltade Vilses färger väl och plocka ikapp klungan Motala hade skapat på den tidigare sträckan.

Såhär roligt är Novembersprinten tycker Oddmo.

Ut på sjätte gick lagledare, idolen, inventarien Junis ut tillsammans med Thomas Pettersson. Thomas inspirerad av Oddmos öppning startade friskt och fortsatte likaså i skogen. Efter några kontroller läste han in sig ganska långt ifrån var han borde vara och den mer kontrollerat snabbe Junis. Tog kommandot på sträckan och växlade senare ut till sjundesträckan. Vilse låg här i tredje klungan. LOK, hade sin egen division långt fram. Tisaren och Hällen låg några minuter efter och tillsammans med Motala, Denseln och Ärla skapade Vilse en tredje klunga. När det var dags för den ”lätta” orange-sträckan som visade sig vara den mest utslagsgivande.

Thomas laddar innan start.

Det här var på pappret Vilses huvudbry. ”Ej H15-54, D17-34” Det blir klurigt med Vilses medlemmar. Som tur var ställde Therese pappa Arne Klintberg upp tillsammans med våran egen Roushan Rezvani. Roushan hade lite problem med att hitta kontrollerna med de hade inte Arne. Arne höll ihop oss med våran tredje klunga. Som under sträckan förvandlades till andra klungan. Då Hällen och Tisaren hade de riktigt tungt.

Så ut på sista sträckan skickade vi Erik Lindgren i klunga tillsammans med stor löparna Pavlo Ushkvarok, Denseln och Robin Kantarp, Ärla, som båda har fina meritlistor och så även då Motalas Oskar Höglund som på pappret var mer jämbördig med Erik.

Efter en nervös väntan kom varvningen och som trädda på ett pärlband kom de, Ushkvarok, Kantarp, våran Lindgren och Höglund. I den ordningen både till varvning och hur pigga det såg ut. Repet höll på att gå, och exakt vid varvningen gick det. Nästa kontroll blev Erik själv till. Och det som hade börjat som ett magiskt bra lopp blev ganska väldigt dåligt för Eriks del. Med mjölksyra långt in i hjärnan var det klurigt att orientera på egen hand. Men i mål kom vi som inofficiell 6a.

Såhär "pigg" var Erik vid varvningen.

Jag tror det flesta åkte där ifrån med ett leende på läpparna ändå. Det var en kul dag på ett mysigt TC. Kommer vi tillbaka nästa år?

Den mäktiga dubbeln

Ett gästblogginlägg av Markus Liwing, Beermile legendar

Jag har sprungit 30 km. Paniken sprider sig snabbt. Inte för att jag är trött, utan för att jag inte hittar gästboken vid Masten. Jag har redan varit vid Ledberg och är vid delmål två på den mäktiga dubbeln. Du kanske undrar över vad jag egentligen pratar om- Masten? Ledberg? Den mäktiga dubbeln?

Masten är numera ett av vilses stående långpass. Passet blev invigt den 31 mars 2009, en tisdag. Jag vet att det är en tisdag utan att kolla upp datumet, på den tiden var det nämligen tradition att springa ett längre distanspass varje tisdag. Detta fenomen kallades tisdagsdistans(http://youtu.be/6vMtkTm8Ob4 ). Just denna tisdag var vi sex tappra män som började löpa söderut, sedvanligt la vi in ett par 10 minuters ökningar och hängde av sniklöpare som Emil Kalered. Efter att vi har passerat Skeda ser vi Masten lysa upp himlen och vi börjar diskutera om vi ska ge det en chans, jag kommer inte ihåg exakt vad som sades men kan tänka mig att det var något i stil med ”Det vore mäktigt”, ”Ingen har gjort det förr”, ”Det blir som Ledberg, fast värre”. Sagt och gjort, vi tog sikte på Masten. Det som jag först kommer att tänka på är halvfrusna åkrar fulla med kobajs och god stämning. Efter mycket om och men är vi framme och vilken känsla, ni som har varit där vet vad jag pratar om. På vägen hem vaknar de tidigare så långsamma pojkarna och håller farten uppe. Själv springer man mest och klagar. Väl hemma så är vi alla nöjda, även om ingen av oss då, insåg vilken tradition vi startat.

Ur min träningsdagbok läser jag ”Riktigt långt. Kändes bra första 90' sen blir det väldigt tungt. Jag och burken gjorde några tempoökningar” och ser att totallängden för passet var 130 minuter.

Ytterliggare dokumentation om detta första pass går att hitta på vilseforumet, där det står följande:

Carlborg, 2009-03-31 21:46:55: ”Tillsammans med LiTHe Syra genomfördes idag en liten bedrift i sann Vilseanda. Med stor frenesi, djärvhet, upptäckarlust och med mycket vilja lyckades en grupp på sex uthålliga män nå ända bort till Masten långt borta i horisonten. Masten med stort M som jag beskriver är alltså den ljuspunkt som ofta kan skymtas på himlavalvet under de långa mörka nattpassen. Förbi kyrktornen i Slaka och Skeda och vidare ut i den okända södern.”

nöken, 2009-04-01 07:35:37: ”Carlborg << Stort. Ny mark har brutits. Gränsen för längre än hit har ingen vilsare varit har flyttats fram. Nya möjligheter öppnats. Som träningsansvarig bli man nästan lite rörd. Väl kämpat alla Ett nytt ledberg fast i den vilda södern. Låt oss kalla den Masten”

Som du kanske förstår av den inledande texten har det med tiden placerats ut en bok vid masten där äventyrare kan skriva en kort reseskildring.

Ledberg. Även om några kanske tycker att Masten låter klassiskt med anor från 2009 så har vilsare löpt till Ledberg i flera år innan dess. Återigen hittar jag spår i vilses forum, denna gång från 2004:

Pata, 2004-03-22 20:31:38: ”4 tappra Vilsare lyckades efter diverse mindre lyckade vägval bestiga den mytomspunna Ledbergs Kulle. Starkt jobbat! Vi saknade dock vissa givna bergbestigare. Försöker kanske vissa vila sig iform till Wintercupen månne...”

h eriksson, 2004-03-22 20:38:43: ”pata>> Låter mycket stabilt att ni klarade det. Tyckte det var ltie dåligt med syrgastuber när ni stack iväg men ni kanske hämtade dem på vägen någonstans?”

Pata, 2004-03-22 21:03:24: ”henke>> Syrgasen skulle nog behövts på slutet... Tipset "Det går att gena över fältet" funkade inte helt optimalt iom att det var sått ;-) Vi smög lite i kanterna i stället, men det fick som följd att vi kom fantastiskt snett på vägen hem... Sedan lyckades vi med konststycket att hitta en återvändsgränd i kärna mosse...”

A kleist, 2004-03-22 23:09:30: ”pata>>TRodde det va mörkt ute, då är det väl bara smyga över.. ;)... Då är det 11 perosner som klarata av att bestiga ledbergs kulle tror jag. Borde ha nån loggbok på toppen,...”

Dessa inlägg tyder på att Ledberg blev invigt ännu tidigare än 2004, exakt när Ledberg nåddes för första gånger är dessvärre okänt för mig. I ett desperat försök frågade jag Peter Aronsson på sociala medier (han har ju ändå varit med i vilsesvängen ett tag) om han visste något mer om detta, men jag har tyvärr inte fått något svar.

Jag själv har endast löpt till Ledberg vid ett tillfälle tidigare, det var den 3 december 2008. Även detta pass hittar jag i min gamla träningsdagbok där det står: ”Tungt som satan, visste inte att det skulle vara långpass.. Men väckte kroppen om den håller.. VAR PÅ BERGET (Ledberg)” det där med att jag väckte kroppen har med att göra att jag nyss hade varit sjuk. Det jag minst mest från detta pass är hur dåligt min mage mådde, hur jag själv lyckades göra Ledberg några cm högre och hur låg puls fidde hade under hela passet.

Den mäktiga dubbeln är alltså ett pass där man springer till både Ledberg och Masten. Passet har diskuterats vid ett flertal tillfällen och det har till och med upprättats facebook-evenemang för att få folk att genomföra det. Detta evenemang skapade Emil Kalered med följande beskrivning:

”Det har snackats och spekulerats en hel del de senaste åren men det har hitintills stannat vid spekulationer. Men nu är det dags att sluta fantisera och göra slag i saken. Den mäktiga dubbeln ska genomföras.

Bansträckningen är som följer:

Starten går på den anrika samlingsplatsen i Ryd för att sedan bege sig i riktning mot Malmslätt. Väl framme i Malmslättsskogen kan man traditionsenligt ta några sidoutflykter vilket är ett vanligt förekommande fenomen för att grilla de nya vilsarna lite extra i sin strävan efter att nå det legendariska Ledberg, ett monumentariskt landmärke på den vidsträckta östgötaslätten.

Efter den tunga bestigningen av det mäktiga Ledberg vänds blicken söderut och där långt borta vid horisonten kan man kanske urskilja den mäktiga Masten. Nu sträcker sig banan över obekanta marker, över fält och längs vägar, genom skogsdungar och över åar. Sakta men säkert tornar masten upp sig. Här får man se upp så att man inte drabbas av den så kallade Mast-skräcken vilket har släckt många drömmar om att nå den gigantiska pelaren, i folkmun kallad ”skapelsens pelare”.

Om man nu lyckas ta sig fram till detta sanktuarium har man förmånen att läsa den heliga skriften och även pränta ner sin egen historia om strapatsen till Masten, som i detta fall är något alldeles extra.

Härifrån tas den numera populära pilgrimsleden via Torrberga och Rosenkällasjön tillbaka mot den gamla samlingsplatsen i Ryd.”

Som ni kanske har gissat vid det här laget stannande den mäktiga dubbeln på planläggningsstadiet, även denna gång. Under en helg i Linköping får jag därför idén att själv göra slag i saken och ensam ge mig ut på detta mytomspunna pass.

Det är lördagen den 4 oktober, och det är perfekt löparväder. Kvällen innan har jag offentliggjort min plan på sociala medier om att det blir av, den mäktiga dubbeln ska invigas. Det finns alltså ingen återvändo. Klockan är 10 och starten går. Med mig har jag vatten, några gels och ett överdrag. Jag har också med mig mobiltelefonen, annars har jag inte ens chans att hitta. Jag börjar springa mot Malmslätt. Malmslätt är för mig mycket välkänd mark, det var där jag under mina sista två år i Linköping sprang mitt standardpass på 10*60/30 minst en gång i veckan.

Framme i Ledberg. Det har gått fort och känslan är bra. Uppdaterar på twitter, alla måste få veta om vad jag håller på med, detta är ju stort!

Masten. 3 mil är löpta och paniken har alltså infunnit sig. Jag kryper flera varv runt plåtcontainern där jag tror att boken ska finnas. Blir smått förbannad och svär lite över Peter som säkert har grävt ned boken på ett ställe där den inte går att hitta. Inser att jag inte kommer hitta boken och twittrar istället.

33 km. Kroppen börjar nu kännas tung och vattnet är slut. Som så många gånger förr dyker Skeda kyrka upp som räddaren i nöden, jag smyger in på kyrkogården och snikar vatten. Sätter mig på bänken och dricker, bara 1 mil kvar nu. Lyckas ta mig tillbaka till Ryd med ett antal stretch-pauser. Kommer in, kollar på klockan: 4:22min/km och 42 km. Nöjd med farten (även om jag stoppat klockan vid varje paus) och därmed vet jag att man måste hålla hygglig fart för att springa snabbare. Lägger mig på golvet. Känner mig nöjd och twittrar om mina bravader igen. Tänker om och inser att pass som detta gör man inte ofta. Detta kan ju generera tiotals med likes på facebook, så jag postar det där också. Hämtar två Risingsbo för att fira.

Nu återstår det at se om det är några tappra löpare som är villiga at föra passet vidare in i framtiden. För de som är intresserade så hittar ni passet på följande länk: http://connect.garmin.com/modern/activity/611188980/0?lang=sv. 

Markus Liwing 2014-10-22

Är det någon mer som har något det vill skriva på bloggen? Kontakta sekreterare Robert i styret.

7 snabba med Jill inför höstfesten

Inför höstfesten har bloggen varit och pratat med festansvariga Jill och ställt lite frågor om höstfesten.

Taggade Vilsare på beermile, lika taggade på höstfesten?

Hur går planeringen?

Planeringen går finfint, bara slutdetaljerna kvar.

Det börjar med lekar, vad ska man förvänta sig?

LiTHe gemenskap, LiTHe tävling, LiTHe stafett och framförallt LiTHe vin!

Vad ser du fram mest emot?

[hg]:s fantastiska 3-rättersmeny.

Blir det några awesome gückel?

Den som går på höstfesten får se!

Vem kommer äga dansgolvet?

Rutinerade rävar som Peter Eriksson, Johan ”Junis” Persson och Fredrik Larsson visar vägen.

Vem är kung i baren?

Träningsansvarig tillika SM-medaljören Karl Walheim har ju mer än skäl till att fira!

Vem tror du bli fullast?

Före detta festansvarig Mr. Beckius, av lättnaden att inte vara ansvarig längre!  

Det blir nog en härlig fest! Bloggen taggar!