Lithe påskpyssel

Glad påsk på er!

http://www.youtube.com/watch?v=_VwCqH4Uv94



Tyckte du att det här var trist? Känner du att du har något roligare/bättre/intressantare/högre/lägre att berätta om? Tveka inte, skicka in ditt bidrag till vilseblogg@gmail.com!

Vilsegalan 2013 - alla vinnare!

Alla ni som missade årets Vilsegala - misströsta inte! Som plåster på såren presenteras alla vinnare nedan, framtagna av Galakommittén.

Årets sol 

Maria Ohlsson. Som en värmande sol är denna personen alltid trevlig och gla', bjuder på fika natt som da'. Med en otroligt sprallig och fin personlighet blir man alltid glad när man ses. Omtänksam i allra högsta grad då i dennes fall man alltid tänker mer på alla andra än sig själv. Lever livet med en klackspark och ser det från den positiva synvinkeln. Att denne också springer just för klubben SOL gör det ju ännu mer passande! 

Maria Ohlsson.
Foto: Peter Holgersson.

Årets förrädare

Lukas Gustavsson. Efter en jämn semifinal i Campushallens turnering blev det 0-0 och matchen är tvungen att avgöras på straffar. Denna person gör det enda målet på straffarna och det för fel lag - Vilse är utslaget.

Lukas Gustavsson.
Foto: Sofia Gustavsson.

Årets idrottare med funktionshinder

Emil Kalered. Samtidigt som 50 st studenter från LiTHe Vilse begav sig till Orsa för skidläger bestämde sig Emil för att han minsann skulle träna skidor, ensam hemma i Linköping. Planen var att genomföra 100 varv på 2,5 km slingan i Olstorp under fredag-söndag och därmed avverka 25 mil längdskidor på tre dagar. Ingen normalt frisk människa skulle få för sig något sådant. Men Emil avverkade de 100 varven utan en min. Det är inte helt "friskt".

Emil Kalered.
Foto: Peter Holgersson.

Årets prestation

Joel Käll-Karlsson. Jul-öl-OL har senaste åren blivit lika mycket av en tradition som både För-öl-OL och LiTHe Vilses prestigefyllda öl-OL. Årets upplaga hade lika många åskådare som deltagare, och antalet klasser för den delen. Förutom de vanliga klasserna; JULÖL och Glögg fanns det i år (i fjol) även ULTRA-klass, ULTRA-MUMMA-klass och MUMMA-klass. Årets prestation går till Joel Käll-Karlsson som lyckades med bedriften att vinna ULTRA-klassen med överlägsen marginal och därmed sänka 10 starköl och samtidigt ta sig runt 11 OL-slingor. Allt detta på en tid runt 60 minuter, en oerhörd bedrift som verkligen borde belönas med utmärkelsen årets prestation.

Joel Käll-Karlsson.
Foto: Peter Holgersson.

Årets soffliggare

Tobias Beckius. Troligtvis är denne mans största vinstchans i denna kategori, då soffan är hans favoritplats i OL3. Det finns dagar då denna man inte lämnar soffan, själv påstår han att det är för han sitter där och skriver träningsprogram, men vi vet nog att det är för han gillar TV:n. Träningsprogrammet då, jo det följde han en vecka, numer återfinns han i soffan. Ja jo, på vilodagarna följer han ju faktiskt sitt träningsprogram. Som Beckius själv brukar säga: Jag är i form, Rund är en form. 

Tobias Beckius.
Foto: LiTHe Vilse.

Årets nykomling

Gäddan #2. Gäddan 2. Den första kom, den sågs och den segrade. Gav vissa minnen för livet, andra men för livet. När den första dog en enligt vissa för tidig död ersattes den av en något bättre, något vassare version. Denna nykomling har förgyllt det gångma årets fester och detta är tyvärr den första gången ett pris kan delas ut postumt i Vilsegalans långa historia. Gäddan 2, may you rest in peace.

Gäddan #2.
Foto: Sofia Gustavsson.

Årets kvinnliga idrottare

Alva Olsson. Gjorde under året landslagsdebut vilken resulterade i en 11:e plats på långdistansen på student-VM. Därtill finfina placeringar i Sverige med bland annat en 5:e plats på ultralång-SM och en 8:e plats på Natt-SM gör denna tjej till en solklar kandidat.

Alva Olsson.
Foto: Peter Holgersson.

Årets manliga idrottare

Karl Walheim. Karl behöver ingen motivering. Karls prestationer och person talar för sig själv.

Karl Walheim.
Foto: Okänt.

Rävarna avgjorde rekordsnabb WC-final

Text: Joel Käll-Karlsson

Rutin visade sig vara nyckeln till framgång när Wintercupen 12/13 avgjordes genom jaktstart på tisdagskvällen 19/2. Inför finalen såg det på herrsidan ut att bli en rafflande uppgörelse där OL2an hade ett lysande utgångsläge med inte mindre än tre herrar i tät. Först ut var Källe som därefter följdes utav Emil Kalered, 30 sekunder senare, OL2ans Peter Eriksson tvingades dock lämna återbud varför OL3ans Markus Jansson gick ut som tredje man.

Källe och Emil bestämde sig tidigt för att samarbeta och gjorde sitt bästa för att skapa lucka till de bakom följande löparna. Efter en mycket svag inledning spolierades dock tätduons chanser till framgång. Istället var det den jagande klungan där bakom som visade prov på list och stadskännedom. I gruppen fanns förutom Markus Jansson också den rutinerade räven Fredrik "Fidde" Johansson, Oskar Daniels, samt den snabbfotade men enligt uppgift i WC-sammanhang helt tappade Mathias Hallmén.

Gruppen avverkade i snabb takt banans elva kontroller och såg ut att göra upp om titeln i en spurtstrid. Mycket till strid blev det emellertid inte då hinderspecialisten Fredrik Johansson, med flera SM-medaljer i bagaget, distanserade det övriga fältet och tog en betryggande seger på en för Wintercupen rekordsnabb tid av 91 minuter och 45 sekunder.

 I damklassen blev det en betydligt lugnare resa för totalledaren Sara Forsberg. Detta då endast två ytterliggare damlöpare dök upp till start av vilka båda deltog promenerandes. Forsbergs seger var än dock välförtjänt då hon inför finalen hade en övertygande ledning på dryga två minuter ner till Matilda Jonsson.  Forsberg som liksom Johansson är mycket rutinerad i WC- och stadsmästerskapssammanhang (de båda tog bland annat hem segern i herr- respektive damklassen på stadsmästerskapen 2011). Trots den tillsynes säkra segern gick Sara in för att finna så många utav banans kontroller som möjligt och efter en tävlingstid på 144 minuter kunde hon därför plocka hem segern med åtta kontroller.  

 Dagen efter framgången når Vilsebloggen segrarna för en intervju.

Grattis till segrarna hur känns det?

Fredrik: Det känns alltid skönt att visa att gammal är äldst.

Sara: Det känns väl alltid bra att vinna, men hade känts ännu bättre om fler hade vågat ställa upp i finalen.

Den stentuffe herrsegraren Fredrik Johansson Foto: Ida Olsson

Ni hade olika förutsättningar när ni gick ut i jaktstarten. Sara gick ut i en betryggande ledning medan Fredrik gick ut ett par minuter efter täten. Beskriv era lopp.

Fredrik: Ja, jag gick ju ut 4:30 efter Källe och strax efter startade Emil så jag antog att de skulle göra sällskap och hjälpas åt, även om jag innan start hörde rykten om att Emil absolut inte ville ha med Källe utan hellre körde själv (eftersom att han visste att han inte hade en chans i en långspurt, reds. anm). 2 minuter innan mig gick Hallmén och Daniels ut, men de stod fortfarande och läste kartan då jag startade. Några sekunder efter mig startade Tosteberg. Vi stack sedan tillsammans mot första kontrollen, vid Tomaskyrkan i Ryd. På vägen dit fångade vi upp Marcus Jansson som nyss stämplat vid kontrollen. Vi skymtade även Emil och Källe som virrat runt så redan där var vi i täten.

 Sara: Jag gick ju ut först tillsammans med Källe och fick efter första tagna kontrollen sällskap ganska länge av Jonathan (Antonsson). Det var lite klurigt och vädret gjorde nog att de flesta kloka människorna höll sig inomhus, men träffade i alla fall på en kille som varit med och byggt upp Villevalla, lite coolt!  Som vanligt ett av det roligaste långpassen under året!

Den lika stentuffa damsegraren Sara Forsberg Foto: NN

Hade ni bestämt er för någon särskild taktik inför loppet?

Fredrik: Att försöka hjälpas åt och se till att plocka så många kontroller som möjligt. Man är aldrig garanterad en seger förrän alla kontroller är tagna. Då jag visste att jag skulle ta dem på slutet så var jag nöjd med att bara glida med. Då vet man var man har alla. Sedan skall man inte underskatta fördelen med att vara många. Alltid är det någon som kan.

 Sara: Taktiken var att försöka slå pojkarna, då startlistan var lite klen på tjejsidan men de var alldeles för snabba och klipska för att jag skulle ha någon chans i finalen. Annars var min taktik som vanligt att erfarenhet förhoppningsvis skulle slå snabba ben!

Fredrik var, du någon någonsin orolig för att inte komma ikapp?
 

Nja, egentligen inte. Jag hade två scenarion. Antingen så är banan jättelätt och då är det bara att springa. På över en timmes löpning är 4:30 inte så mycket. Det andra alternativet var att det var skitsvårt och då spelar tiden mindre roll. Då gäller det att plocka flest kontroller.

När kände ni att det var klart?

Fredrik: Efter att vi stämplat vid näst sista så tog jag en liten omväg förbi Shell-macken/SevenEleven vid Malmslättsvägen och försäkra mig om att sista kontrollen inte var där då vi letade efter ett amerikanskt företag grundat 1940. Daniels stack dock, trodde jag, direkt mot ”donken”, där kontrollen också satt. Han hade emellertid dragit in i gamla Linköping, men när jag stämplade vid sista visste jag inte om han var före mig. Jag antog det och körde på utav helvete. Vann dock med 45 sekunder så var ingen fara på taket.

Sara: Man är ju alltid lite orolig innan sådär, men när inte fler kom till start kändes det som att bara en diskning eller benbrott skulle kunna hindra mig från att vinna, då ingen av mina konkurrenter satsade på att vara ute så länge.

Hur firade ni segern?
 

Fredrik: Med att baka kladdkaka. Dock åt jag upp den dagen efter på jobbet då jag fyllde år just denna dag.

Sara: Det blev ganska lugnt.

Vad tycker ni om årets upplaga av Wintercupen? För lätt, för svårt, lagom?

Fredrik: Det var väl på det stora hela en ganska rolig säsong, även om jag inte sprang mer än en deltävling och finalen. Dock sprang Alva en del av de som jag inte sprang så såg kartmaterialet på de flesta ändå. Det blir lätt ofta samma stuk på wintercuperna, kartmaterial av Pizza kartonger etc ser man allt mer sällan numera. Ofta har man en fördel om man deltagit tidigare då många ställen återkommer efter ett tag.

 Sara: Jag gillar ju när det är lite klurigare så får nog säga att säsongen varit bra, då geniknölarna fått gnuggats ordentligt! Fina långa pass har det blivit! 

Lithe Vilse marknadsför sig som Sveriges största studentorienteringsförening. På rockgympa i trygga värmen är det fullt med folk men när det vankas WC på isiga vägar eller onsdagsintervaller i skog är uppslutningen skral.  Bara 10 herrar och 3 damer i WC-finalen. Har orienterarna blivit klena?

Fredrik: Ja, det tycker jag absolut. Generellt är orienterare ganska veka. Nu fick jag det sagt.

Sara: Ja, man kan ju börja fundera. Alternativt vill de mörka sin form till Öl-OL, och tjuvtränar därför själva.
 

Avslutningsvis, hur laddar man om efter en sådan här framgång?

Fredrik: Jag får sikta på att vinna Stadsmästerskapen nästa år.

Sara: Med fler Vilseträning så klart!

Resultat